Trombocytopeni – www.JanMalmberg.com

(131) Antibody epitopes in vaccine-induced immune thrombotic thrombocytopaenia

(131) Antibody epitopes in vaccine-induced immune thrombotic thrombocytopaenia.

I den här studien beskrivs ytterligare en mekanism – Vaccine-Induced Thrombotic Thrombocytopenia (VITT) eller Vaccine-Induced Pro-Thrombotic Immune Thrombocytopenia (VIPIT) – per vilken adenovirus-giftinjektionerna (i den här artikeln specifikt AstraZatanca:s SARS-2-giftinjektion) mot Covid-19 kan skapa blodproppar. Detta sker bland annat genom att anti-PF4-verksamhet induceras av SARS-2-giftinjektionerna men exakt varför detta sker är alltjämt en aning oklart (det finns två huvudsakliga spår, ett är direkt och ett föreslår ett mer indirekt händelseförlopp). Man tar även upp aktivering av blodplättarna genom att Fc-gamma-RIIa aktiveras av dessa aPF4-komplex – detta medför en ökad risk för blodproppar.

https://tinyurl.com/37c3hmep

(99) SARS-CoV-2 Vaccine–Induced Immune Thrombotic Thrombocytopenia

(99) SARS-CoV-2 Vaccine–Induced Immune Thrombotic Thrombocytopenia.

Den här artikeln går in på några av mekanismerna som kan leda till blodproppar efter SARS-2-giftinjicering. Man nämner även kliniska fynd som höga D-Dimer-testvärden och lågt fibrinogen, vilket enligt artikelförfattarna indikerar att systemisk aktivering av koagulationsmekanismer har ägt rum.

Dessa kliniska fynd bör sättas i samband med exempelvis referens #29, där läkaren Charles Hoffe från Kanada påtalar att han funnit höga D-Dimer-värden på cirka 62% av hans patienter som har tagit giftinjektionerna. Hoffes tolkning av dessa D-Dimer-värden, tillsammans med andra kliniska fynd som kraftigt försämrad lungkapacitet hos patienterna, är att de har fått distribuerade skador i hela kapillärnätverket och löper en signifikant risk att utveckla och dö av PAH inom några år.

Ett annat kliniskt fynd är aPF4, vilket talar för att blodplättarna också har tagit upp mRNA-koden och transkriberat den till S-proteiner, och därpå hamnat under angrepp från immunförsvaret, förstörts, och sålunda läckt ut sina protrombotiska mediatorer i blodomloppet. Referens #100 visar dock på att SARS-2-S1-proteinet i sig leder till blodplättsaktivering, så förekomsten av aPF4 kan även bero på att immunförsvaret har reagerat på SARS-2-S1-protein-beroende höjning av PF4 i omloppet, och gjort aPF4 för att motverka blodproppar, vilket då paradoxalt kan resultera i en i långa loppet förhöjd risk för just blodproppar. Min gissning är att bägge förklaringarna är korrekta och äger rum mer eller mindre samtidigt kort efter administration av SARS-2-giftinjektioner, då bägge dessa mekanismer har naturvetenskapligt stöd.

Man måste slutligen bortse från tramset om att dessa blodproppsbildningar skulle vara “ovanliga” – det stämmer inte alls enligt referens #29, som istället talar för att en mycket stor andel av de giftinjicerade har utvecklat utbredda subkliniska skador på kapillärnätverket.

https://tinyurl.com/3rvkjh4m

(98) Thrombosis With Thrombocytopenia After the Messenger RNA–1273 Vaccine

(98) Thrombosis With Thrombocytopenia After the Messenger RNA–1273 Vaccine.

I den här fallrapporten beskrivs hur en 65-årig man avrättades med mRNA-giftinjektioner – han erhöll systemiska blodproppar och stora avvikelser i antalet blodplättar, utvecklade sedan sepsis, och dog. Då aPF4-aktivitet detekterades hos mannen, så talar den här fallrapporten för att blodplättarna tog upp mRNA-koden för det hälsovådliga SARS-2-S-proteinet, och därpå hamnade under angrepp från immunförsvaret. När blodplättarna så förstördes av immunförsvaret, så läckte deras innehåll av PF4 ut i blodomloppet, och orsakade en kraftigt förhöjd aPF4-aktivitet (antikroppstillverkning är behovsstyrd i mångt och mycket, så ju mer PF4 som läcker ut i blodet, desto fler B-celler med aPF4-aktivitet som triggas till en högre produktion), varpå resterande blodplättar också kom att hamna under angrepp.

Den här fallstudien, tillsammans med referenser rörande blodplättarnas förmåga att transkribera mRNA-kod, anger klart och tydligt att förekomsten av aPF4 är en mycket viktig riskindikator beträffande sannolikheten för snar död efter SARS-2-giftinjektionerna. aPF4 bör därför omedelbart börja användas som en biomarkör att varna aPF4-positiva giftinjektions-entusiaster med.

https://tinyurl.com/pw5d82ka

(64) Pfizer Data Show: Where do the lipid nanoparticles collect

(64) Pfizer Data Show: Where do the lipid nanoparticles collect.

Videoreportage med Bret Weinstein, Robert Malone och Steve Kirsch om data från Japans FDA/CDC, som handlar om vart de toxiska mRNA-paketen från (åtminstone Phraudzers) mRNA-giftinjektioner hamnar i kroppen.

Inledningsvis hamnar en signifikant andel mRNA-paket i blodomloppet – vilket alltså går stick i stäv med vad tillverkarna av giftinjektionen har påstått – de har hävdat att innehållet mer eller mindre stannar vid injektionsplatsen, vilket alltså inte alls verkar stämma. Datan från de japanska myndigheterna visar att efter 24 timmar börjar koncentrationerna av de toxiska mRNA-lipid-paketen stiga kraftigt särskilt i benmärgen och äggstockarna.

Malone berättar därpå att hans kontakter inom FDA säger att man har börjat se signaler om thrombocytopeni (lågt antal blodplättar), samt reaktivering av dormanta virus och andra patogener.

https://tinyurl.com/4f5yr4jx

(39) SARS-COV-2 VACCINES AND NEURODEGENERATIVE DISEASE

(39) SARS-COV-2 VACCINES AND NEURODEGENERATIVE DISEASE.

Detta är en översiktsartikel, skriven av Stephanie Seneff. Artikeln inleds med en kort genomgång om skillnaden på de vid publiceringstidpunkten godkända giftinjektionerna för bruk i USA och Europa (exklusive Ryssland).

Seneff tar upp att det finns studier som visar på att om man injicerar mänskliga adenovirus i försöksdjur, så utvecklar de cancer – vilket kanske innebär att om man injicerar människor med schimpans-adenoviruset som används i AstraZatancas giftinjektioner, så kan det kanske leda till cancer. Givetvis har inga som helst trovärdiga långtidsstudier gjorts på dessa giftsprutor, så det återstår att se vad effekterna kan tänkas bli.

Seneff tar även upp att SARS-2-S-proteinet som kodas för i mRNA-giftsprutorna är en aning modifierat, och vilka konsekvenser det kan tänkas få. Seneff tar även upp PEG-lipider som ett problem med mRNA-giftinjektionerna.

Övriga problem som Seneff listar är autoimmuna tillstånd, neurodegenerativa sjukdomar, sterilitet och andra reproduktionsproblem, vaskulit, blodproppar, trombocytopeni med mer, samt Antibody-Dependent Enhancement (ADE) och Original Antigenic Sin (OAS), även om Seneff inte skriver ut de sistnämnda två termerna. Seneff går därpå in på att vektor-virus-giftinjektionerna kan leda till transkription av ofullständiga S-fragment (vilket även andra referenser listar som ett potentiellt problem), som sedan släpps ut i blodomloppet.

I avsnittet om S-proteinets toxicitet tar Seneff upp problem som att S-proteinet nedreglerar ACE2 (vilket som jag påpekat på flera ställen i den här artikeln leder till en uppreglering av ACE+ATR1 vilket är pro-inflammatoriskt och pro-trombotiskt), vilket i sin tur nedreglerar mitokondrier, både sett till deras ATP-produktion men även sett till deras biosyntes.

Seneff fortsätter med att S-proteinet kan korsa och nedgradera blod-hjärn-barriären, och inducera inflammation i hjärnan. Det nämns även att dopaminergiska neuron uttrycker höga mängder ACE2, vilket kan innebära att de S-protein-skapande giftinjektionerna kan inducera Parkinson’s Disease och liknande tillstånd, genom att dessa neuron på ett eller annat sätt skadas eller slås ut av de giftinjektions-resulterande S-proteinerna.

Seneff lyfter även virus-reaktivering post giftinjektionerna, vilket finns med som ett separat avsnitt i den här artikeln, längre ner.

Sedan tar Seneff upp Prion-sjukdomar som en möjlig konsekvens av giftinjektionerna, eftersom att flera sekvenser i giftet liknar skadliga Prion-konfigurationer.

Med mer.

https://tinyurl.com/d6fab4pe

Villkor för att läsa på hemsidan.